URSPRUNGSLAND/HEMLAND Afrika/England ANVÄNDNINGSOMRÅDE Spetslik ras av urhundstyp. FCI-KLASSIFIKATION Grupp 5

BAKGRUND/ÄNDAMÅL
Många hävdar att basenjin hör till de äldsta kända hundtyperna. Hundar med närmast identiskt utseende till dagens basenji finns i grottmålningar i Tessili-N-Ajer i Algeriet och målningarna anses vara ca 12 000 år gamla. Rasen anses närmast härstamma från en schensihundtyp från Kwangodistriktet i f d Belgiska Kongo. Det var även från det distriktet som västerlänningar omkring år 1895 rapporterade om små hundar som inte kunde skälla.
Basenjins struphuvud och stämband är annorlunda än hos andra hundar. Stämbandens vibrationer är inte tillräckligt starka för att framkalla ett skall men däremot ett joddlande, gurglande läte som ibland av misstag kan uppfattas som en morrning.
Man har funnit mycket homogena grupper av dessa hundar hos isolerade stammar av pygméfolk i f d Belgiska Kongo, men även i södra Sudan. De används både som jakthund, stugvärmare, renhållningshjon och sällskap till barnen. Stammar i Sudan lär värdesätta sina hundar högt och skänker dem som speciella vänskapsgåvor eller som en del av hemgift. Som jakthund visar de stort mod, snabbhet och uthållighet.
Först 1936 lyckades importer överleva och fortplanta sig i England. Det tog mycket lång tid att få rasen acklimatiserad i västvärlden.

HELHETSINTRYCK
Basenjin ska vara lätt byggd med fin benstomme och aristokratiskt utseende. Den skall vara högbent i förhållande till kroppslängden. Basenjin skall alltid visa god resning, vara alert och intelligent. Huvudet, med dess rynkor och uppstående öron, skall vara stolt buret av en väl välvd hals. Den djupa bröstkorgen skall övergå i en tydligt markerad midja och svansen skall bäras hårt ringlad. Helhetsbilden skall vara en välbalanserad hund med gasellik elegans.

VIKTIGA MÅTTFÖRHÅLLANDEN
Avståndet från nackknölen till stopet skall vara något längre än från stopet till nosspetsen.

UPPFÖRANDE OCH KARAKTÄR
Basenjin skäller inte men är ändå inte stum. Den har sitt eget speciella sätt att uttrycka sig på, ett mellanting av ett skrockande och en joddling. Anmärkningsvärt för rasen är dess renlighet i alla avseenden. Den skall vara intelligent, självständig med ändå tillgiven och alert. Mot främlingar kan de uppträda reserverat.

HUVUD
Skallparti
Skallen skall vara flat, väl utmejslad, medelbred och avsmalnande mot nosen. Skallens sidolinjer skall avsmalna gradvis mot mungiporna, vilket gör att kinderna ser strama ut.

Stop
Stopet skall vara måttligt markerat.

ANSIKTE
Nostryffel
Svart nostryffel är önskvärd.

Käkar/Tänder
Saxbett med kraftiga käkar och korrekt placerade tänder.

Ögon
Ögonen skall var mörka, mandelformade, snedställda, fjärrskådande och ganska outgrundliga i uttrycket.

Öron
Öronen skall vara små, spetsiga, uppstående, svagt kupade och något framåtlutande, av tunn struktur och högt ansatta. Avståndet mellan öronspetsen och hjässans mittlinje är mindre än avståndet från örats yttre ansättning till hjässans mittlinje.

HALS
Halsen skall var kraftfull, väl välvd, förhållandevis lång utan att vara tjock och den skall vara något mer utfylld vid strupens bas samt övergå i en elegant kurva, som framhäver nackens välvning. Den skall vara väl ansatt mellan skuldrorna för att ge huvudet en stolt hållning.

KROPP
Kroppen skall vara proportionelig.

Rygglinje
Ryggen skall vara kort och rak.

Ländparti
Ländpartiet skall var kort.

Bröstkorg
Bröstkorgen skall vara djup och oval och ha väl välvda revben. Den skall övergå i en tydligt markerad midja.

Svans
Svansen skall vara högt ansatt och sätet skall skjuta ut bakom svansroten för att ge bakpartiet ett markerat utseende. Svansen skall vara hårt ringlad över ryggen och ligga tätt intill höften, antingen enkelt eller dubbelt ringlad.

EXTREMITETER
FRAMSTÄLL
Helhetsintryck
Frambenen skall vara raka med fin benstomme.

Skulderblad
Skulderbladet skall vara väl tillbakalagda, muskulösa utan att vara grova.

Armbåge
Armbågarna skall sluta tätt intill bröstkorgen. Sedda framifrån skall armbågarna ligga i linje med revbenen och benen skall fortsätta i rak linje mot marken, vilket ger en front, som varken är för bred eller för smal.

Underarm
Underarmarna skall vara mycket långa.

Mellanhand
Mellanhanden skall vara tämligen lång och rak men fjädrande.

Tassar
Tassarna skall vara små, smala och kompakta med tjocka trampdynor, väl välvda tår och korta klor.

BAKSTÄLL
Helhetsintryck
Bakbenen skall vara starka och muskulösa. De får varken vara inåt- eller utåtvridna.

Knäled
Knälederna skall vara måttligt vinklade.

Underben
Underbenen skall vara långa.

Has
Hasorna skall vara lågt ansatta. De skall varken vara inåt- eller utåtvridna.

Tassar
Baktassar som framtassar.

RÖRELSER
Benen skall föras rakt framåt med snabba, långa, outröttliga och schvungfulla rörelser.

HUD
Huden skall vara mycket smidig. När öronen spetsas framträder rikligt med fina rynkor i pannan. Sidorynkor är önskvärda med får inte överdrivas så att hakpåse bildas. Rynkor är mer märkbara hos valpar. Påp grund av brist på skuggningar är rynkorna inte så framträdande hos hundar med svart grundfärg.

PÄLS
Pälsen skall vara kort, blank, åtliggande och av mycket fin struktur.

Färg
Rent svart och vit; röd och vit; svart med rostrött och vitt, som även förekommer med eller utan roströd mask och roströda tecken över ögonen; brindle, röd bottenfärg med svarta strimmor, ju skarpare desto bättre. Det vita skall förekomma på tassarna, bringan och på svansspetsen. Vita ben, vit bläs och vit krage är tillåtet.

STORLEK/VIKT
Mankhöjd
Idealmankhöjd

Vikt

FEL
Varje avvikelse från standarden är fel och felets art skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

NOTA BENE
Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

TESTIKLAR
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.